tisdag 21 augusti 2012

Navet är inte här längre

Allting tar slut. På ett eller annat sätt. Aspstranden är inte världens centrum längre. Om ett nytt ortsrelaterat bloggcentrum kommer att upprättas vet jag ej. Just nu är det lite mycket. Men i så fall kommer det en hänvisning. Jag lovar.

söndag 27 maj 2012

Stångad av en järngrind

1974 vann ABBA med det svenska bidraget "Waterloo" den Europeiska schlagerfinalen (Eurovision song contest) i Brighton, vilket innebar att Sverige 1975 fick stå värd för tävlingen. Samma år och samtidigt ordnades en alternativ festival, där låten "Doin' the omoralisk schlagerfestival" gick som flaggskepp. Det handlade om alternativ till kommersialism. I låten anklagas bl a ABBA och skivbolagsdirektören Stikkan Andersson bara ha penningbegär i åtanke.

Nu har snart 40 år förflutit (ni vet uttrycket "vatten under broarna") så man kanske kan dra vissa slutsatser av det hela efter att Sverige med Loreen som artist med bidraget "Euphoria" i Azerbedjan tagit Sveriges femte seger genom tiderna i schlagerfinalen .

Det fanns ett uttryck som sade: "Det går inte att tävla i musik".

Det verkar som om den frågan är besvarad med ett kraftfullt "DET GÅR DET VISST".

Omfattningen av "melodifestivalen" har antagit sportsproportioner med utslagstävlingar och semi-finaler och finaler. Ingen tvekan. Man tävlar och gör det vigoröst. Men det kräver vissa försakelser för att det ska fungera: Låtarna får inte vara för långa (med undantag från den absolut första tävlingen 1956 då en sådan regel inte fanns), de ska ha ett visst musikaliskt uttryck, och för det mesta vara bullriga, med vissa undantag som t ex "Ein bisschen frieden", och troligen en del låtar till.

Jag får i alla fall för mig att om det handlat om "Eurovision symphonic contest" hade konceptet varit svårare: Varje lands symfoni ska vara minst en timme långa och innehålla 4 satser. Jag kan redan se hur TV-producenterna rynkar pannan inför denna omöjlighet och försöker föreslå att man istället gör "trailers" på 3 minuter för varje symfoni. När det slutligen bara är två kvar får de verken framföras i sin helhet och folk som inte somnat framför TV-apparaten kan använda mobilen för att rösta fram sin favorit. Se där - ett koncept som jag ger ut helt gratis!

Det är också en fördel om låten framförs på engelska. Något som måste reta franska patrioter till vansinne. 1966 infördes regeln om att låtarna skulle framföras på orginalspråk, avskaffades 1972, återinfördes 1977 och avskaffades igen 1998. Dock kan medlemsländerna ha lokala regler för detta.

"Eurovision song contest" har expanderat kraftigt. I och med Sovjetimperiets fall har en rad nya länder hamnat i rullorna. Dessutom finns det länder med som inte kan sägas ligga i Europa. I min kartbok från skolan tycks Turkiet till mesta delen höra till "Mindre Asien", men det hindrar inte deras deltagande. Lika lite som det har hindrat Israel från att delta. Eller Marocko för den delen. För det handlar inte om någon geografisk avgränsning, utan vilka länder som är medlemmar i Europeiska TV- och radiounionen.

Så vi kan konstatera att schlagerfestivalen är ett jippo som även lockar med de angränsande länderna till "Europa" som med frenesi deltar i det epilepsiframkallande strålkastarglittrets flod när varje artist framför sin låt under musikaliskt dån.

Men 1975 kom inte schlagerfestivalen undan de starka politiska vänstervindarna i Sverige, utan häcklades bland andra av Adolf Fredriks flickkör i den alternativa festivalen. Sedan dess har det också funnits politiska undertoner, inte minst när det gäller 2012 års värdlands politiska struktur som beskrivs som allt annat än demokratiskt.

Så, finns det fler slutsatser att dra? Utan tvekan, men för att avrunda inlägget så måste jag erkänna att jag är lite förvånad över mig själv. Schlagerfestivalen har för mig varit totalt ointressant de senaste 20-25 åren. Är det inte konstigt då att jag skriver ett helt blogginlägg om det? Kan det handla om att Loreen är (om än mer utseendemässigt märkbart) precis som jag första generationens invandrarbarn? Föräldarna kommer från annat land och även om Loreen inte bor i Världens centrum (som för mig inte kommer vara världens centrum längre till hösten), så nådde hennes seger mitt medvetande.

I och för sig inte så konstigt - det finns nog inget nyhetsmedia i Sverige som inte nämnt förstaplatsen för Loreen och bidraget "Euphoria". Och nu är den nämnd även i denna blogg. Hm. Precis som om det skulle behövts.

---------

Slutligen: Tack wikipedia för alla fakta om melodifestivalen, och fan ta er om något av det jag nämnt är fel.

måndag 30 april 2012

Tåget söderut

Tidig morgon på ett tåg som strax anlöper den kungliga huvudstadens centralstation. Meddelande kommit om strömlöshet i Hagalund, men uppenbarligen bara ett problem för de som ska byta tåg. Inte för mig som fortsätter till rikets 2 största stad.

Det känns lite konstigt eftersom jag startat läsningen av "Det stora tågrånet" av Mikael Nyberg. Boken handlar in om avregleringen av det svenska järnvägssystemet och de konsekvenser det får av att lämna det statliga överinseendets allmännyttiga rigiditet (monopol), och låta privata vinstintressen komma in. Titeln på boken har redan talat om vad författaren anser om det.

Den statliga trögheten och rigiditeten tycks ersättas av en annan slags stelhet. Den som handlar om överbyggnaden för att få det nya systemet att överhuvudtaget fungera. Förutom att det genom olika konkurrenter inte riktigt fungerar ändå. Marginaler försvinner, personal med erfarenhet byts ut eftersom de är "för dyra", anställdas yttrandefrihet hamnar i träda och riskerar avsked för illojalitet även om man bara sagt som det är.

Nåväl. Sagan om hela folkets järnväg fortsätter väl. Vad jag i all stillhet kunnat konstatera är en sliten sovvagn, men inte obekväm, och trevlig personal som ler - och för att tidsställa detta inlägg - eftersom vi nu lämnat centralen och är på väg söderut - avslutat alltihopa en kvart över sju.

Dags för frukost, sedan bekvämlighetsinrättningen.


lördag 14 april 2012

Men JAG då??

Detta dags datum, den 14 april, sent på kvällen på Atlanten för 100 år sedan stöter ett skepp döpt Titanic på ett isberg och sjunker ner i djupet.

Program, serier, dokumentärer, minnesrunor kommer och har kommit i en aldrig sinande ström. Det största fartyg som byggts. Det luxuösaste. Det mest fantastiska. Det osänkbara.

Och så konstigt att få reda på att all den mytbildning att Titanic på något sätt skulle vara det första och enda av sitt slag är rena lögner. Eller undanhållande av sanningen.

Hösten 1911 annonserade "Hvita Stjernlinien" i dåvarande svensk dagspress. Man erbjöd resor över till det stora landet i väster med ett antal fartyg, bland andra Titanic som först i april 1912 skulle göra sin jungfrufärd. Men bredvid "Titanic" i samma fetstil står ett annat namn: "Olympic".
Vad var då skillnaden mellan fartygen? Eftersom Titanic blev klar senare än Olympic kanske den var lite luxuösare, och minimalt större. Det fanns alltså detaljer som skiljde sig. Men i stort var de tvillingar, eller som man kallade det "systerfartyg". Det byggdes faktiskt ytterligare ett fartyg i serien som också blev större än både Olympic och Titanic - det var tänkt, säger skvallret, att den skulle få heta Gigantic - men den punkterade hybriseffekten efter alla lovord om Titanic gjorde att den fick heta "Britannic" istället.

Titanics förlisning var tragisk och ur det finns fortfarande mycket dramatik att hämta. Och helt klart är att all denna mytologiska och symboliska uppblåsthet som omvärvde Titanic störs av att det fanns ett likadant fartyg som klarade sig igenom första världskrigets torpederingsrisker, till och med rammade en ubåt, undvek alla isberg, sjönk inte i någon storm, innan den 1935 monterades ner eftersom det inte fanns någon lönsamhet i att ha den i kommersiell trafik längre. Alltså - en "Titanic" som klarade sig. Som klängde sig fast vid klassamhället, behandlade sina passagerare efter betalningsförmåga, besegrade havet tills den skrotades: Olympic.

Därför måste jag erkänna att jag ett antal gånger blivit irriterad när dokumentärer, och även Camerons miljardfilm benämner "Titanic" som det enda skepp av sitt slag. Hade fartyg haft mänskliga känslor skulle "Olympic" behövt många terapisessioner för att komma över att bli så förträngd ur alla sinnen.

"Jag fanns ju!"

PS. Britannic, som var något större än Olympic och Titanic blev direkt rekvirerat som sjukhusfartyg av den brittiska marinen eftersom första världskriget brutit ut. Skeppet gick på en mina i Medelhavet och - sjönk. DS.

söndag 8 april 2012

Vintern rasar snart ut


Påsken har varit ett soligt eldorado.

Skidåkning. Suverän skare med lite nysnö på. Det kan egentligen inte bli bättre.

Annat var det morgonen den 29 februari. Bitande kallt, frost, dis som mjukade upp den stigande solen. Kallt, fruset och ack så vackert. Så vackert.

fredag 6 april 2012

Påskfeber

Nu är det påsk igen, nu är det påsk igen
och påsken varar till midsommarn...

Helgen som är de ofödda kycklingarnas fasa, då en påskhare delar ut (choklad?)ägg. Då barn klär ut sig till gummor (och i vissa fall gubbar) och går omkring och tigger godis som man kan lägga i kaffehurror (en del vill hellre ha pengar), och är lite osäkra på den bakomliggande mytologin (bli inte förvånad om frågan "Vad är Blåkulla för nåt?" dyker upp).

Långfredagen var verkligen lång förut. Det fanns en tid då öppethållande för dans på en långfredagskväll svärtade kvällstidningarnas löpsedlar. Påskaftonen göms kolorerade pappägg innehållandes sötsaker för barn som strax därefter kommer att ätas upp.

Så då är det bara att önska alla en Glad Påsk.